Arete podd – studiematerial avsnitt 12: Vem äger rätten att veta, förmedla och forma våra liv?

Studiematerial · Avsnitt 12

I detta avsnitt av Arete tar samtalet sin utgångspunkt i begreppet epistemisk auktoritet – vem som har makten att definiera vad som räknas som värdefull kunskap. Deltagarna granskar skolan och läroplanen som politiska verktyg, kritiserar matrisstyrningen och den försnävade kunskapssynen, och lyfter fram folkbildningens fria läranderum som motvikt.

Om materialet

Materialet är framtaget av Arete tankesmedja för att bjuda in till reflektion. Här finns en sammanfattning av avsnittet, frågor att samtala kring och källor för den som vill läsa vidare – för studiecirkeln eller andra samtalsgrupper. Så tar vi gemensamt ansvar för det demokratiska samtalet.

Så startar du en studiecirkel →

Kort sammanfattning

Skolan och läroplanen som politiska verktyg. Skolväsendet fungerar i grunden som statens sätt att reproducera sig själv. Läroplaner framställs ofta som neutrala eller vetenskapliga, men är i själva verket politiska policydokument och kompromisser.

Kritik mot matrisstyrning och en försnävad kunskapssyn. Deltagarna kritiserar hur ökad utvärdering, betygskrav och kontroll avskalar lärarnas pedagogiska omdöme och tilltro. Kunskapssynen har försnävats till mätbara fakta, vilket skapar en artificiell uppdelning mellan teoretiska och estetiska ämnen – som matematik och musik – samt mellan kropp och intellekt.

Folkbildning och fria läranderum. Som motvikt lyfts studiecirkeln och folkhögskolan fram. Där råder frivillighet och ett gemensamt kunskapssökande där både lärarens och deltagarens frihet och erfarenheter värnas.

Lyssna på avsnittet

Reflektionsfrågor

  1. Vem bestämmer vad som är värt att veta? Hur märks kampen om den ”epistemiska auktoriteten” i vårt eget samhälle och i våra egna erfarenheter av utbildning?
  2. Är läroplanen någonsin opartisk? På vilka sätt speglar dagens läroplaner och kunskapskrav politiska prioriteringar framför genuint kunskapssökande?
  3. Skolplikt kontra frihet: Hur balanserar vi statens rätt att utbilda medborgare mot individens och familjens frihet? När blir skolan en frizon och när blir den ett tvång?
  4. Vad gör matrisstyrning med lärandet? Hur påverkas lärarnas pedagogiska handlingsutrymme och elevernas nyfikenhet när fokus hamnar på mätbarhet, utvärdering och kontroll?
  5. Intelligensernas jämlikhet: Vad händer med ett samtals- eller klassrumsklimat om ledaren/läraren utgår från Rancières tes att alla deltagare redan äger samma intelligens?
  6. Kropp och intellekt: Hur kan vi bryta en försnävad kunskapssyn och återföra estetiska, praktiska och kroppsliga erfarenheter i lärandet?
  7. Studiecirkelns unika form: Vad är det som gör studiecirkeln och det fria samtalet till en så stark form för bildning jämfört med traditionell katederundervisning?
  8. Relationen mellan lärare och deltagare: Vad innebär det kinesiska ordspråket ”Teacher and student together make the teaching” i praktiken när vi lär tillsammans?
  9. Utbildning för arbete eller för livet? Hur ser vi på förskjutningen från att fostra demokratiska medborgare till att forma anställningsbara eller vinstdrivande individer?
  10. Skapa oaser i systemet: Går det att skapa fria, mänskliga och bekräftande mötesplatser för lärande inom ramen för dagens hårt styrda institutioner – och hur gör vi det i så fall?

Källor, författare och tänkare

  1. Thomas Popkewitz (utbildningsforskare): Nämns i samband med en bokserie om avancerade utbildningsstudier. Popkewitz visar att läroplaner inte är neutrala dokument, utan aktiva redskap som producerar specifika människotyper.
  2. Jacques Rancière (fransk filosof) och Joseph Jacotot: Boken Den okunnige läraren (Le Maître ignorant) diskuteras ingående. Rancière utgår från pedagogen Joseph Jacotot och tesen om intelligensernas jämlikhet. Lärarens viktigaste uppgift är inte att överföra färdig kunskap från en hierarkisk position, utan att rikta elevens vilja och uppmärksamhet samt bekräfta eleven som en jämlik tänkande individ.
  3. Tomas Englund (professor och Carl-Anders Säfströms tidigare handledare): Lyfts fram för perspektivet att skolan ger barnet en rättighet och en frihet från familjens makt.
  4. Gustav Fridolin (tidigare utbildningsminister): Nämns kort i samband med begreppet epistemisk orättvisa, som berördes i avsnitt 4.
  5. De gamla grekerna, Platon och sofisterna: Antikens greker såg musik och matematik som två sidor av samma mynt – musiken var matematikens universella röst. Platons filosofskola lyfts som exempel på samtalsbaserat lärande i rörelse i trädgårdar, där kropp och intellekt inte var åtskilda. Sofisternas fria samtalsformer jämförs med studiecirkelns struktur.
  6. Kinesiskt ordspråk: ”Teacher and student together make the teaching” används för att beskriva den ömsesidiga relationen i folkbildande pedagogik.
  7. Filmen The Commitments: Nämns i samband med studiecirklar och garageband för att visa på sprängkraften i kollektivt, självorganiserat lärande.
  8. Filmen Hets (karaktären Caligula): Illustrerar den auktoritära lärarroll som hårdare kontrollsystem riskerar att uppmuntra.
  9. Sveriges Radio och Visit Sweden: Sveriges Radio nämns för ett inslag om hur folkhögskolor möter unga som varit ”hemmasittare”, och Visit Sweden för sin kampanj om Sverige som resmål för introverta turister.

✦ ✦ ✦

Rekommenderad läsning

  • Jacques Rancière: Den okunnige läraren. Fem lektioner om intellektuell frigörelse
  • Carl Anders Säfström (1999) On the way to a postmodern curriculum theory – Moving from the question of unity to the question of difference, Studies in Philosophy and Education, 18(4), 221-223.
  • Carl Anders Säfström (2005), Skillnadens pedagogik. Lund: Studentlitteratur.
  • Arete podd avsnitt 4 med Gustav Fridolin: läs studiematerialet här
  • Så startar du en studiecirkel: läs här

Arete poddSamtal om folkbildning, pedagogik och demokrati under ledning av Carl-Anders Säfström, Johanna Iggsten och Daniel Berton. Till varje avsnitt finns studiematerial för cirklar och samtalsgrupper. Alla avsnitt →

Rulla till toppen